Månedarkiv for april, 2009

Vi kunde haft det bättre

Published on 29. april 2009 in Gestikulerer. 0 kommentarer

Gustav Fridolin har i dagarna kommit ut med boken ”Blåsta”. I boken beskriver författaren 80-talisterna som de stora förlorarna efter nedskärningarna som skedde i de svenska skolorna som en följd av den finansiella krisen under 1990-talets början. Under den efterföljande högkonjunkturen reparerades inga skador, enligt Fridolin, utan nu har många av 80-talisterna hamnat utanför arbetsmarknaden när krisen återigen nått landet.

Att generationer beskyller varandra för oförrätter är inget nytt; 1993 släppte 60-talisterna och högerpolitikerna Ulf Kristersson, Jonas Hellman och Thomas Idergard boken ”Generationskriget”. Boken behandlade problematiken med att deras generation kommer att behöva försörja den stora ”Jätteproppen Orvar”-generationen, det vill säga folk födda på 40-talet, när de går i pension. Det är alltså inte speciellt förvånade att en person född på 80-talet likt Gustav Fridolin hävdar att hans generation har blivit snuvad på konfekten.

Gustav Fridolin själv är en karakteristisk representant för 80-talisterna som sedan barnsben har haft tillgång till så mycket mer valfrihet än tidigare generationer. 80-talisterna är som första generation uppvuxna med fler än två kanaler på TV, kommersiell radio, friskolor, möjligheten att byta el- och teleleverantör och ett aldrig sinande informationsflöde via internet.

Få uttryck karakteriserar 80-talisterna så väl som uttrycket ”Vad ska vi göra nu?”. Uppvuxna i detta överflöd av valfrihet upplever 80-talisterna att det alltid finns något bättre än vad de redan har. Det skapar en rastlöshet och tro på att något bättre väntar runt nästa hörn och avspeglar sig bland annat i att 80-talisternas gifter sig och skaffar barn senare än tidigare generationer. Därför är det inte förvånande att Gustav Fridolin hävdar att: ”Vi kunde haft det bättre” .

* Gustav Fridolin, född 1983, är en svensk journalist och före detta miljöpartistisk politiker, som var språkrör för Grön Ungdom 1999–2003 och riksdagsledamot 2002–2006.

Text: Gustav Holmström, 80-talist

blasta

En snak om vejret – den ultimative krisekommunikationstest

Published on 24. april 2009 in Gestikulerer og Media. 0 kommentarer Stikkord: , , .

Når vi taler om vejret, er det ofte overfladiske samtaler om ingen verdens ting, som alle kan sludre med om. Men da jeg i begyndelsen af februar befandt mig i Melbourne i mere end 45 graders varme og en vindstyrke på over 100 km/t, udviklede vejrsnakken sig til noget meget mere væsentligt og alvorligt. For hvad der fulgte, var de værste skovbrande, Australien nogensinde har oplevet, og dermed en katastrofetilstand i delstaten Victoria, der krævede akut politisk handling og kommunikation.

 

Hvad enten det handler om massefyringer, produkttilbagekaldelser eller naturkatastrofer, kan en alvorlig krise sætte virksomheder, regeringer og enkeltpersoners troværdighed på en hård prøve og i værste fald resultere i konkurs, enden på karrieren eller andre magttab. Midt i prøvelserne skal direktøren, bestyrelsesformanden eller politikeren ikke alene stå til regnskab over for dem, krisen påvirker, men oftest også over for offentligheden i mediernes ubarmhjertelige lys. Jo større de menneskelige omkostninger, jo større er kravene til de ansvarliges respons. Med frygt for et trecifret dødstal og materielle skader i milliardklassen stod den australske premiereminister, Kevin Rudd, over for en massiv opgave, da han skulle lede landet gennem ilden.

 

Kriser kan ’make you or break you’, det er historien fyldt af skrækeksempler på. Et af de mere udtalte er præsident Bushs håndtering af orkanen Katrina i 2005. Til trods for de horrible tilstande i New Orleans fortsatte den tidligere amerikanske leder ufortrødent sin ferie. Handling taler højere end ord, og Bushs manglende tilstedeværelse og efterfølgende mangelfulde redningsindsats satte gang i en hed debat om racediskrimination, som kostede republikaneren dyrt på tillidskontoen. For at cementere sin komplette inkompetence som strategisk kommunikatør, nægtede han, da han langt om længe kom på banen, at indrømme, at hjælpen var too little too late. Hovedreglen for enhver form for krisekommunikation: hvis du har begået en fejl, så indrøm det, beklag og gør bod. Bush brillerede for alvor, da han på sit allersidste pressemøde som landets præsident forsøgte at bortforklare sine handlinger i forbindelse med Katrina:

 

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ZZkKTTZuxO8&feature=PlayList&p=B9EB0A7B8F2FCF1F&playnext=1&playnext_from=PL&index=41]

 

”En del af min retorik har tydeligvis været en fejltagelse. Jeg har tænkt længe og grundigt over Katrina. Kunne jeg have gjort noget anderledes? Så som at flyve Air Force One til enten New Orleans eller Baton Rouge? Problemet med det er, at politi ville være blevet taget væk fra missionen, og så har jeg en formodning om, at I ville have spurgt ‘hvordan kunne du dog finde på at flyve Air Force One til Baton Rouge, så politimænd, der var behov for til at dirigere trafikken ud af New Orleans, blev fjernet fra opgaven for at se efter dig’,” sagde Bush til pressen.

 

Ja, hvis han mener, risikoen for trafikudfordringer var hans største fejltagelse i New Orleans, har han en del at lære om krisehåndtering. Udover ærlighed og åbenhed arbejder vi i GK med et holistisk beredskabsmantra, som fordrer dygtige hænder, et varmt hjerte og et godt hoved. Alle tre hovedingredienser indgik på eksemplarisk vis i Rudds beredskab, da Victoria med hans egne ord var ’som helvede på jord’. I et interview på landsdækkende tv var en følelsesladet premiereminister tæt på tårer og havde flere gange svært ved at få ordene over læberne.

 

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=eRtW0ES9hj0]

 

At han var så påvirket af katastrofen, gjorde Rudd menneskelig i befolkningens øjne, og hans udtalte medfølelse rørte både de, der havde mistet alt, og de, som fulgte katastrofen i det farverige medieorgie, der oftest følger med kriser som denne.

 

Manden, der startede sin karriere som premiereminister med at give en officiel undskyldning for historiske overgreb mod landets oprindelige befolkning, manifesterede her sin rolle som folkelig helt, da han tog rundt til de værst ramte brandområder for at vise ofrene, at de ikke var alene. Han delte ud af sin tid og opmærksomhed og var der for de, der havde brug for det et håndtryk, et kram eller en skulder at græde ved. Empatien forekom ægte og blev bakket op af klare meldinger og handling.

 

Rudds budskab var klart; denne katastrofe påvirkede hele landet, og ingen ville blive efterladt eller glemt, når genopbygningen gik i gang. Med klassiske kollektivistiske Labour-værdier forsikrede han australierne om, at landet ville stå sammen for at overvinde krisen:

 

”Sammen genopbygger vi – mursten for mursten, hus for hus, gade for gade. Vi genopbygger, og vi genopbygger sammen. ikke blot i morgen, ikke blot næste uge eller næste måned, men indtil dette lokalsamfund er helt genopbygget. Vi har i sinde og er fast besluttet på at være der for jer hvert skridt på vejen herfra. Det er nemt at sige. Det er meget sværere at føre ud i livet, men jeg vil gøre alt for, at vi lever op til den forpligtelse over for jer og hvert af de lokalsamfund, der er blevet hærget af disse brande,” sagde Rudd til beboerne i et af de værst ramte områder.

 

Retorikken blev fulgt op af undersøgelser af, hvordan det nationale brandberedskab kunne forbedres og nye strengere forholdsregler for planlægning og beredskab. For at give ofrene for skovbrandene mulighed for at vende tilbage til en eller anden form for hverdag hurtigst muligt, udbetalte staten også omgående særlige tilskud til de familier, der havde mistet hus og familie samt tilbød økonomisk støtte til begravelser. Endelig markerede Rudd, at Black Saturday var en katastrofe, der berørte hele landet ved at udnævne en national sørgedag for ofrene. Med en kombination af tilstedeværelse, indlevelse og handling er Rudds håndtering af skovbrandene et godt eksempel på, hvordan en krise kan give mulighed for at udvise lederevner, engagement og vision.

Ord: Cathrine Wahl

SHOULD I STAY OR SHOULD I GO?

Published on 20. april 2009 in Gestikulerer. 0 kommentarer

2 210 000 är antalet träffar när man googlar ordet misstag. Medierna idag dryper av hukade ryggar, nedslagna blickar, och mumlande bortförklaringar. Varför sätter vi oss i situationer som vi inte kan förklara eller försvara?
Svaret är enkelt. För det är mänskligt. I vår granskande tid är det däremot svårt att komma undan med misstagen. Så den stora nöten att knäcka blir hur vi hanterar våra fadäser.

Nu har stormen bedarrat kring LO och Wanja Lundby Wedins vara eller icke vara. Hon sitter kvar. Hisnande summor i ersättning har klubbats igenom ännu en gång. För 16 år sen befann vi oss i en liknande situation. Det var då begreppet fallskärm blev något som var man svängde sig med. Då hette LO:s ordförande Stig Malm. Mot honom visades inte samma överseende.

Är det för att de själva hanterade den uppkomna situationen på vitt skilda sätt? Nej, egentligen inte. Wanja Lundby Wedin har vad jag kunnat läsa mig till, inte bett om ursäkt. ”Det har begått misstag av alla i styrelsen” ”jag känner mig förd bakom ljuset” och ”andras beteende har gjort att det har blivit som det blivit.” Men inte någonstans: Jag gjorde fel och för det ber jag om ursäkt. Det Wanja tar med sig från detta är att 25 styrelseuppdrag är lite i överkant om man samtidigt ska leda Sveriges största arbetarförbund.

Stig Malm bad inte heller om ursäkt och avgick inte frivilligt. Det hör kanske till saken att han myntade uttalanden som ”fittstim” och ”finansvalp” vilket retade somliga, men faktum kvarstår att båda två gjort bort sig men vi har bemött dem på olika sätt. Media har förvisso gått hårt fram vid båda tillfällena, men resultatet den här gången förvånade nog många.

Stig Malm sa i en intervju att ”skillnaden är att Wanja inte har några fiender”. Är det så att när det väl kommer till kritan så är det inte förnuftet utan känslan som dömer? En viktigpetter som stöter sig med personer till både höger och vänster att jämföra med en kvinna som hållit sig väl med de allra flesta under lång tid?

Återigen är ett förtroende naggat i kanten. Kanske börjar vi bli vana nu? Har vi blivit bombarderade med så många misstag att vi förlikat oss med att politiker och ledare bara är människor och precis lika klantiga som vem som helst? Återigen blir frågan var gränsen går för när det är ett mänskligt fel och när det är ett riktigt omdömeslöst fel? Innan vi funderat klart så har troligen nästa klavertramp ägt rum. Och så var det dags igen.

The power of cuteness

Published on 17. april 2009 in Gestikulerer. 0 kommentarer

tweenbot

Effektiv kommunikasjon flytter makt ved at mottaker tar beslutninger som tjener dine formål. Noen ganger skal det lite til, og på en fredag er kunstprosjektet du finner her: http://www.tweenbots.com et godt eksempel på hvordan mottaker lager sin egen historie. Se video og les teksten. (TSFW – Totally Safe For Work.)

Ord: Dagfin Fjeldddalen
Foto: Tweenbots

Smil du er på

Published on 16. april 2009 in Gestikulerer. 0 kommentarer Stikkord: , , , .

Modstanderne af kameraovervågning på offentlige steder taler om krænkelse af privatlivets fred og brud på menneskets grundlæggende frihedsrettigheder. Mange af modstanderne er samtidig varme fortalere for Facebook, og udstiller gladelig sit privatliv på nettet. Og det forstår jeg simpelthen ikke.

 

Hvordan kan man kalde kameraovervågning på offentlige steder for krænkelse af privatlivet, når man samtidig er fortaler for at lægge billeder til offentligt skue på Facebook og på samme tid giver Facebook råderet over billederne? Der er sikkert mange, der har en fornuftig indstilling til, hvilke billeder man lægger ud på nettet, og hvilke billeder der bør forblive private. Men der er også mange, der har en anden opfattelse af, hvad der er privat og hvad der kan deles, end du selv har. Efterhånden som flere og flere bruger Facebook til at dele sine billeder med alverdens perifere bekendtskaber, er der da netop tale om krænkelse af privatlivet.

 

For et par uger siden så jeg et program på tv om knivvold i Storbritannien. Utrolig ubehageligt og skræmmende at se på, hvordan det blandt en flok afstumpede unge er blevet normen at gå med kniv og bruge den enten i slagsmål eller i regulære overfald på uskyldige mennesker. Der var dog en positiv detalje ved programmet. På grund af Storbritanniens omfattende videoovervågning af offentlige gader og stræder, blev langt de fleste knivoverfald, som blev vist i programmet, opklaret og forbryderne blev dømt på grund af klare beviser fra kameraovervågningen.

 

Jeg har ikke noget problem med, at der er placeret kameraer rundt om i det offentlige rum, hvis det kan hjælpe med at identificere og dømme voldsmænd, der løber rundt og stikker folk ned. Så længe jeg er på et offentligt sted, kan jeg godt lægge så meget bånd på mig selv, at jeg ville kunne tåle at se det gengivet på video – ikke noget problem.

 

Jeg synes derimod, det er irriterende, at jeg ikke kan tage til fest med venner, bekendte, kolleger, familie eller lignende uden at aftenens episoder skal deles med alle på nettet efterfølgende. Her skal man pludselig acceptere en slags overvågning i private omgivelser, som i øvrigt prompte bliver offentliggjort.

 

Det seneste skud på stammen inden for overvågning og brud på privatlivets fred, blev jeg opmærksom på gennem et blogindlæg af min kollega Dagfinn om den svenske tjeneste Bambuser. Denne nye tjeneste gør det muligt på let vis at optage og sende videoklip med sin mobiltelefon og gemme klippet som privat eller offentlig på din egen brugerside.

 

Som Dagfinn påpeger i sit blogindlæg, bliver overvågning på laveste og mest holdningsløse niveau nu muligt. Hvis man kan være fortaler for disse nye muligheder, har jeg svært ved at se, hvordan man kan være i mod en mere kontrolleret kameraovervågning af det offentlige rum.

 

Ord: Carsten Nesager Kjær

Är sociala media för socialt?

Published on 14. april 2009 in Ukategorisert. 0 kommentarer

”Internet är ett amatörställe och jag har själv, inte enbart på skoj, krävt ett slags körkort för att få skriva på internet. Ett slags crash-course i journalistik med ett diplom innan man får börja blogga eller skriva inlägg i gästböcker. Det som publiceras av amatörer på nätet är ofta kränkande, illvilligt och påfallande ofta felaktligt.” [Fredrik Virtanen, journalist på Aftonbladet]

Det debatteras flitigt om bloggens och bloggarens makt idag. Debatterna och diskussionerna tar plats i den virtuella världen. Senast i raden av ämnen som kommenterats flitigt är etik och moral i sociala media. Vem ansvarar för orden på nätet och vad kan ventileras av vem?

Aftonbladets chefredaktör lät sina ”vänner ”på Twitter tycka till om det var etiskt korrekt att de i tidningen publicerade en bild på graven till det barn som misstänkts blivit mördat av en barnläkare, utan föräldrarnas tillåtelse. ”Vännerna” på forumet var eniga om att inte publicera den och så blev också fallet den här gången. Men vad hade hänt om läsarna tyckt annorlunda?

Ett annat omdiskuterat ämne är Fredrik Virtanens (japp, samme man som tycker att det skrivs för mycket skit i bloggar) övertramp i sin mikroblogg. Hans skvaller om Amelia Adamo och hennes påstådda romans med en journalist fick många att tända till. Ryktesspridningen var igång och inom kort hade Fredrik fått ett svar på debattsidan Newsmill från självaste Amelia. I ett inlägg senare erkände han då att han farit med osanning och bad genast om ursäkt.

Och så här pågår det. Nyheter är nyheter innan de ens blivit skrivna. Ett rykte som innan sociala medias genombrott kunde florera i veckor kan vara överspelat inom ett dygn. Bloggen och framförallt mikrobloggen har blivit ett forum att utrycka åsikter, ställa frågor eller kommentera personer och händelser.

De flesta är nog rörande överrens om att de nya medierna skapat transparens och tvingat medier och näringsliv att bli mer öppna. Men vart går gränsen för öppenhet? Och vems moral ska gälla? När övergår ett skvaller till en nyhet?

Åsikter som en gång ventilerades i fikarummet är nu tillgängliga för hela världen och frågan som återstår, har de sociala medierna blivit för sociala?

10 råd for IR i finanskrisetider

Published on 2. april 2009 in Gestikulerer. 0 kommentarer Stikkord: , .

finanskrise

Rykter og spekulasjoner har gode vekstvilkår i krisetider. Markedsaktørene leter med lupe etter selskapenes akilleshæler. Små utfordringer blir raskt til alvorlige problemer på ryktebørsen. GK Forum gir deg 10 råd for IR i finanskrisetider:

1. Vær åpen
Ved å åpne opp og fremstå som transparente, gir man ryktemakerne vanskelig kår. Enten det gjelder gode, eller dårlige nyheter, er det ingen som kan og forteller historien så godt som oss selv.

2. Ta tyren ved hornene
Finansiering, gjeldsforfall, arbeidskapital og kontaktstrøm er de viktigste temaene gjennom finanskrisen. Ikke vent til Q&A-sesjonene med å omtale vanskelig forhold. Utvid styrets rapport og presentasjonen betydelig rundt disse forholdene. Ha full åpenhet om gjeldsbetingelser og utsiktene til refinansiering.

3. Vær nøktern
Finanskrisen har svekket troverdigheten til konsernsjefer og næringslivslederne, spesielt overfor mediene. Bastante og overoptimistiske fremtidsutsikter vil svekke selskapets posisjon, da de ikke vil fremstå som troverdige. I dagens marked er aktørene lite mottagelige for selvros og plattheter. Nøktern og reflektert dilemmadrøfting er kommunikasjonsvinnerne i 2009.

4. Avhold flere investormøter, ikke færre
Mange norske selskaper har redusert investoraktiviteten og roadshowene gjennom finanskrisen. Investorene har imidlertid aldri etterspurt mer kunnskap og oppdatering fra selskapene. Når likviditeten tørker inn, er samtidig omfattende investorpresentasjonsaktivitet det beste botemiddelet.

5. Engasjer styrets formann i investorarbeidet
Investormøter og kvartalspresentasjonene blir av mange oppfattet som et anliggende for administrasjonen. Flere investorer, spesielt amerikanske, ønsker imidlertid å drøfte de mer langsiktige utfordringene med styret og styrets formann. Dette er en mulighet selskapene bør benytte seg av.

6. Finn en nøkkelindikator og skap din egen nyhetsstrøm
Det er sterk korrelasjon mellom likviditet og nyhetsstrøm. Når ordreinngangen faller og M&A-aktiviteten reduseres, faller også interessen fra investorene. Flere selskaper har imidlertid gode indikatorer som kan offentliggjøres månedlig og gjøre aksjen mer spennende. Mange selskaper følger faktureringsgraden, gjennomsnittlig ratenivå, antall produserte fat, eller samlet ordreinngang tett. Bruk denne kunnskapen til å bli mer transparente og til å øke nyhetsstrømmen.

7. Slutt med guidance på vekst og marginer
Flere undersøkelser viser at guidance øker volatiliteten og risikopremien, fremfor å redusere den. Samtidig er det krevende å gjenoppbygge tilliten etter ett eller flere resultatvarsler. Når markedet likevel har liten tiltro til selskapets egen guiding, er det få argumenter for å legge hodet på blokken. Verden er risikabel nok som den er. Spesielt i krisetider.

8. Offentliggjør kvartalsresultatene senest klokken 07:00
Norske selskaper offentliggjør ofte sine kvartalsrapporter få minutter før presentasjonen starter. Dette gjør at investorene og analytikerne ikke får finstudert styrets beretning. Ved å offentliggjøre alt materiellet før klokken 07:00 gir selskapene markedet anledning til å prise aksjen korrekt ved børsåpning.

9. Følg opp pressen, spesielt nettjournalistene
Næringslivspressen vier stadig mindre plass til kvartalspresentasjoner, samtidig som det kuttes i redaksjonene. Dette gjør at den personlige oppfølgingen og journalistkontakten blir stadig viktigere. I tillegg er det viktig å følge opp nettavisene, da de ikke er til stede på kvartalsfremleggelsen, men baserer sin dekning på pressemeldingen og rapportene.

10. Skap en bro mellom kortsiktige resultater og langsiktig verdiutvikling
Kvartalspresentasjoner er arenaen for, nettopp, utviklingen det seneste kvartalet. Selskaper som bruker presentasjonen til å forklare den langsiktige strategien mens konkursfaren truer, møter ikke investorenes behov. Den nåværende krisen er imidlertid ikke evigvarende, samtidig som krisetider byr på muligheter. Selskapene bør derfor i korte trekk veilede på de langsiktige verdidriverne. Et godt strategisk rammeverk utviklet for kapitalmarkedsdagen, er et godt utgangspunkt for kvartalsmessig verdidriverkommunikasjon.

Ord: Geir Bjørlo

Når notene blir lange

Published on 1. april 2009 in Bank og finans. 0 kommentarer Stikkord: , , , , , .

Om kort tid starter arbeidet med førstekvartalsrapporteringen, og finanskrisen bringer nye utfordringer for IR-ansvarlige i børsnoterte selskap. Det legges ned betydelig ressurser i rapporteringen. Likevel opplever mange at budskapet ikke når frem.

Hvorfor er det kun de ferskeste analytikerne, som kommer rett ut fra NHH, som noterer under presentasjonen, mens resten av forsamlingen glipper med øynene? Hvorfor fungerer enkelte presentasjoner dårlig på web-cast? Hva skiller en dårlig presentasjon fra en god?

Noen av svarene får du på Hugin og Geelmuyden.Kieses frokostmøte og IR-forum i Høyres Hus i morgen, 2. april. Arrangementet er rettet mot administrerende direktører, finansdirektører, IROs, kommunikasjonssjefer og andre i IR- og kommunikasjonsavdelingene.

Det er fortsatt mulig å melde seg på ved å sende e-post til hro@geelmuyden-kiese.no

GK Forum har i anledning IR-forumet pratet med Stefan Solberg, leder for investorkontakt i Hydro, for å få innsyn i den IR-ansvarliges hverdag.

Hvordan har finanskrisen påvirket din hverdag?
Hovedsakelig på tre områder. For det første er investorene mer opptatt av å forstå makrobildet enn selskapets resultatutvikling fra kvartal til kvartal. Dette stiller store krav til oss i IR til å følge nøye med på hva som skjer i aluminiumindustrien. For det andre blir presentasjonsmateriellet vårt fort utdatert som følge av markedsutviklingen. Dette gjør det betraktelig vanskeligere for oss å stille på større investorpresentasjoner mellom kvartalsresultatene. Dels fordi presentasjonsmaterialet kan være utdatert og dels fordi vi ønsker å spare de store markedsoppdateringene til kvartalsframleggelsen. Det tredje området er økt kostnadsfokus internt, hvor vi tenker relativt nøye gjennom hver krone vi bruker.

Hvordan har investorenes spørsmål endret seg i løpet av finanskrisen?
Først og fremst har fokuset blitt mer kortsiktig. Mens vi tidligere brukte mye tid på å snakke om vekst og trekke de lange linjene for verdens aluminiumforbruk, er det nå stort sett de nærmeste 12 månedene investorene er opptatt av. I tillegg er investorene opptatt av utviklingen i framtidig kontanstrøm i form av inntjening fra drift, investeringer og betjening av gjeld og aksjonærer.

Får du som IR mange sure telefoner fra investorer som har tapt mye penger?
Det hender veldig sjelden. Siden stort sett alle selskaper på en eller annen måte er rammet av finanskrisen, tror jeg investorene ser at det er lite selskapsspesifikke begivenheter som driver kursutviklingen.

Hva blir den største utfordringen nå fremover?
For Hydros del blir det nok kommunikasjonen av noen krevende kvartalsresultater de nærmeste kvartalene. Aluminiumprisen har falt kraftig og raskt, mens kostnadene er på vei ned, men ikke med like stor fart som inntektssiden. Dette betyr at vi går inn i en periode hvor sammenfallet mellom inntektssiden og kostnadssiden vil gi svake resultater.

Tidligere var det fokus på resultatregnskapet, mens det nå er balansen som blir vektlagt. Hvordan takler dere dette?
Det viktigste er å ha et godt grunnlag i noteverket i årsrapporten og samtidig kunne navigere raskt i rapporten. Jeg opplever at gjennom IFRS er noteopplysningskravene såpass detaljerte, at de fleste svarene på spørsmålene investorene måtte ha rundt balansen finnes i notene. Hydro hadde ingen rentebærende gjeld ved utgangen av 2008, og dermed en god posisjon sammenliknet med andre selskaper. Dette har nok også bidratt til at investorene er relativt komfortable med Hydros balanse.