I går föreslog en svensk statsvetare att de nordiska länderna borde bilda ett gemensamt land. Den norske utrikesministern Jonas Gahr Støre har föreslagit att Norden borde kräva en plats i G20 eftersom vi samlat är en av världens tio största ekonomier.
Är detta en ny typ av nationalism? Nej, jag tror tvärt om. Betydelsen av att vara Norrman eller Dansk har minskat. Vi ser det inom GK med allt mer samarbete över gränderna. Många av våra kunder har slutat att se oss som enskilda länder – utan mer som en nordisk marknad. I grunden tror jag att detta är bra. De landsgränser som för bara 100 år sedan var viktiga nog att döda varandra för är nästan oviktiga i dag. Man kan inte se dem från flygplanet och över det sund där svenska och danskar krigat i tusen år går nu en bro.
Jag skulle personligen gilla landet Norden. Men jag tror inte att någon skulle lägga tid på att slå ihop våra länder. Det går utan att tänka särskilt långt att komma på minst tio nästan olösliga problem i detta. Allt från svenska och finska hockeyspelare i samma landslag till att Norge knappast skulle vilja ge bort 80 procent av sin oljefond. Inte heller skulle danskarna kunna tänka sig en kompromiss mellan norska och danska ölpriser. Och ingen vill att den isländska kronan annat än stannar på den avlägsna ö där den hör hemma. För att inte tala om att skriva om alla grundlagar, lägga ner två kungahus och införa ett gemensamt politiskt system. Ett parlament där Tromsø, Färöarna, Gotland och Åland skulle vara representerade skulle bli större än EU-parlamentet.
Men stärka Norden kan vi göra ändå.
I dag är bara tre av Nordens fem länder medlemmar i såväl NATO som EU. Bara ett är med i EMU. Trots att vi nordbor sedan vikingatiden varit ledande i att handla med omvärlden är vi nog ändå lite rädda för den.
I internationella sammanhang är det nästan alltid en större styrka att vara fem små länder än ett halvstort (som vi skulle bli vid en hopslagning). Landet Norden behöver vi inte, men däremot en mer gemensam nordisk linje inom till exempel EU, NATO eller FN. Men då krävs att alla vågar vara med.
Ord: Andreas Krohn
Bilde: Norman B. Leventhal Map Center at the BPL
Related posts:
- Mat, mat, mat Foto: thejerk Lisens: CC-by-nc-nd-2.0 I Sydkorea följs varje ny...
- Vem vinner det svenska valet? Jag får ofta frågan om vem jag tror vinner det...
Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.
Kommentarer til noen av de «uløselige» problema du nevner:
«svenska och finska hockeyspelare i samma landslag»: Hvor mange landslag har Storbritannia? I en ny nordisk union bør det vel være fritt fram å bestemme landslaginndelinger som vi vil.
«Norge knappast skulle vilja ge bort 80 procent av sin oljefond»: En union må ikke nødvendigvis være total. Det er fullt mulig å fordele ressurser som en ønsker og blir enige om. Dette er ofte et tema internt i eksisterende nasjonalstater også, jf. f.eks. debatter om overføringer til og fra distrikter i Norge og Sverige. Hvorfor er ikke dette et argument for å gå ut av EU, like gjerne?
«Inte heller skulle danskarna kunna tänka sig en kompromiss mellan norska och danska ölpriser.» Alkoholpolitikk trenger heller ikke være enhetlig innafor en union. Bare i Norge er f.eks. regler om servering og salg delvis bestemt av kommunene.
«Och ingen vill att den isländska kronan annat än stannar på den avlägsna ö där den hör hemma.» I en nordisk union vil det være naturlig med en felles valuta, ei nordisk krone. Det har Norden hatt før!
«att skriva om alla grundlagar»: Det så ikke ut til å være noe som hindra Sverige og Finland å gå med i EU.
«lägga ner två kungahus»: Jf. f.eks. Tyskland og Storbritannia, der adelen lever etter administrative inndelinger som forlengst er historie. Det bør ikke være noe i veien for å si at det kan være separate norske, svenske og danske kongehus, det er bare å si at det skal være det. De har uansett ikke makt, og formalitetene som knytter kongehus til stat kan fint endres samtidig som kongehusa beholdes. Om det nå skulle være et ønske – det er det ikke for min del, i alle fall.
«gemensamt politiskt system»: Det blir så felles som en gjør det til. Som med EU, bare at hvert land får mye større innflytelse.
«Ett parlament där Tromsø, Färöarna, Gotland och Åland skulle vara representerade skulle bli större än EU-parlamentet.» Det er igjen snakk hva en gjør det til.
Noe som kjennetegner de fleste av de negative kommentarene til unionsforslaget, er at en plukker ut et antall tenkte problemområder og velger ut, skalerer og summerer så resultatet blir så negativt en ønsker. Jeg håper jeg har vist her at en motsatt, positiv holdning kan samle minst like gode argumenter. Det er merkelig at spesielt EU-tilhengere er negative til unionsforslaget, og at de argumentene de bruker mot en nordisk union ofte ville vært enda sterkere som argumenter mot EU-medlemsskap.
Jag håller med Hans-Christian Holm. Det var anmärkningsvärt att de allra flesta i Dagens Nyheters debatt var så positiva till förslaget. Den rentav vimlade av lovord och entusiasm. Hur är det möjligt att av 6000 deltagare i den av finska tidningen Iltasanomat anordnade omröstningen, gav 78% positivt svar till Unionens fördel?
Det är andra tider nu än för bara några årtionden sedan. Fler och fler inser att vi har mycket mer gemensamt än det som skiljer oss åt. Gemene man börjar fatta att våra länder är för små ensamma men också komma till insikt att man mycket hellre skulle vara ihop med sina grannar än nettobetalare i EU. Med samma pengar som går till EU, skulle Island kunna hjälpas på fötter fortare än kvickt.
Visst gick förslaget ut på att vi skulle vara kvar i EU, men det är långt ifrån säkert att nordiska folken skulle vilja det om Nordiska alternativet fanns.
Språkfrågan har lösts utan problem i andra länder, den skulle gå att lösa i Unionen också. Tanken är värd att utvecklas och det är först nu i internets tidsålder som även vanligt folk har möjlighet att säga sin mening. Nordiska folk gillar varandra men många gillar inte det politiska etablissemanget i sitt land. De förtroendevalda har för länge sedan fjärmat sig från vanliga människors vardag och villkor. Det är de som är rädda om sina positioner och chanser till makt. Jag ger tummen upp för Nordisk Union!