Mat, mat, mat

I Sydkorea följs varje ny skål med mat som sätts fram på bordet av en förklaring för den okunniga långnäsan vad den nya rätten är bra för: ”Det här är bra för gallan”, ”Det här hjälper dig att smälta maten”, ”Det här får din hy att skimra”. Smakar maten dessutom bra, är det en bonus. Detta är en syn på mat som sträcker sig hundratals år tillbaka i tiden.

I vår del av världen, för några hundratals år sedan, handlade mat för det stora flertalet om att få bränsle för att kunna arbeta och för de ytterst få med de ekonomiska möjligheterna som en sann njutning där man åt tills man kräktes och därefter började om igen.

När så alla fick möjlighet att äta sig mätta och efter att den industriproducerade maten kom in i våra liv har mat mest handlat om snabbhet och mängd. Snabbt ska det gå – att laga och äta och mycket ska det vara! Antagligen är bägge dessa värderingar en rest från den tid då det tog lång tid att både tjäna ihop födan och tillreda den – för att sedan i alla fall inte vara tillräcklig för att mätta hungrande magar.

Våra mor- och farföräldrar bär med sig erfarenheter av hunger, det är förståeligt att när de fick möjligheten så åt de som hundvalpar, det vill säga så mycket det gick. Jag kommer ihåg hur min skrangliga, lilla mormor med lysten blick greppade slickepotten och gjorde rent den kallnade stekpannan från stekflottet – bättre än en delikatessbit tryffel för en kvinna som växte upp på landet i början av förra seklet.

Men, hur kommer det sig att vi fortfarande inte har kommit längre i utvecklingen? Det börjar nu bli ett par generationer sedan det fanns egentlig svält i Norden. På dessa två generationer har kvinnorna börjat förvärvsarbeta, männen har börjat vara hemma med barn och vi har totalt ändrat vårt sätt att arbeta. Min mormor skulle inte förstå vad någon av mina närmaste vänner gör på jobbet; IT-konsulter, informatörer, copywriters, consumer marketing managers…

Så varför är det så svårt att få till stånd en ändrad inställning till mat? Varför inte äta det kroppen behöver när man är hungrig? Komplettera med vad som är gott och njuta i lagom mängd?

Vi har ju onekligen börjat intressera oss för vad vi stoppar i oss och det är kanske ett första steg, även om det tycks vara långt mellan ord och handling. Matdebatten är global och många nya rön kommer från landet i väster. I USA är Michelle Obama den viktigaste opinionsbildaren i fetmadebatten och det är hennes utspel såväl PR-konsulter som matindustri bör hålla ögonen på.

Andra viktiga frågor under 2010 kommer sannolikt att bli:

• Salt i maten. En debatt som tagit fart i USA, men inte nått Norden än.
• Matens miljö- och klimatpåverkan. Trots att vi vet att det bästa vi kan göra ur klimatsynpunkt är att välja bort kött och äta mer grönsaker så ökar köttkonsumtionen i Sverige.
• Matproduktion och socialt ansvar. Hur ser det ut på kaffe-, banan- och kakaoplantagen?
• Säker mat. Kan vi lita på producenterna och deras märkning?
• Förpackningar. Hur vi kan göra skyddande förpackningar som är miljömässigt försvarbara och där inte förpackningen bidrar till att vi kastar onödigt mycket av innehållet.
• Vem ska laga maten? Du själv eller fabriken?

Ord: Åsa Elm

No related posts.

Related posts brought to you by Yet Another Related Posts Plugin.